Tures bensinstopp

ur Ernst Murmans roman Eremiten


Natten blev allt obegripligare och innan Ture visst ordet av hade
han fått bensinstopp mitt ute i ödemarken. Han stoppade ner
näsan i tanken för att försöka lukta sig till den tomhet, som för-
hoppningsvis inte skulle vara fallet.
Vägen låg där tom i sin intighet, förtäljande dysterheter om
bilismens förgänglighet, vilket oavsett asfalten inte kunde döljas.
En svart Renault stannade plötsligt 50 meter längre fram. Ture
kände konjaksdoften sticka i näsan, varefter han med en smäll
drog ur densamma ur sin egen löjligt tomma tank. Punktering-
en var ett faktum. Ett stort hål i däcket kastade en förklaringens
ljus över det, i övrigt alltfär dunkla mysteriet. Det var alltså här
bensinen runnit ut.

Text ur: Alster - En stunds texter av Claes Eriksson