Spelmissbrukare

Av Punto Banco

Den gröna filten på roulettebordet stank av svett och hade för
länge sedan förlorat sin ludd. Sir Twilights näsblod droppade
stilla ner i hans underbett. Han var en ensam man, med egen
budget, som hade kört Formel-1 och suttit i fängelse för ap-
smuggling. Nu satsade han en kvarts miljon på nummer 3.
En spottstyver, skrattade han, samtidigt som han med handen i
vänstra byxfickan lätt jonglerade sitt könsorgan. Herr Kleinbach
böjde sig bakåt. Vart skulle han annars böja sig? Framåt var redan
upptaget. Han hade stått stilla länge och ville med sin kropps-
rörelse göra omgivningen uppmärksam på att han fortfarande
var vid liv. Ett eksem besvärade honom obetydligt, men i övrigt
var han en bra kamrat med herrparfym som största intresse,
vilket skänkte honom en trevlig lukt, men en klen allmänbild-
ning. En uppstoppad fotomodell tog plötsligt form alldeles intill
den pulverfärgade croupieren. Jag vill bara ha sex, sa hon och
blinkade med sina pantsatta ögonfransar. Sex är upptaget, svara-
de croupieren gammaldags men kunnigt varpå hon gick upp i
limningen så mycket att hennes intressanta innanmäte blev före-
mål för allmän inspektion och hon fick omedelbart stoppas om
och sys ihop av en kirurgkongress som tursamt nog hade en
ledig kväll. Lord Lloyd lånade vänligt ut sin unika gummi-
snoddssamling som fyllning och en liten familj genmanipulera-
de dansmöss från Tasmanien som ingen saknat, kom också väl
till pass. Det rådde en munter stämning kring spelbordet. För-
brödning och demokrati kan man nästan säga. Alla var lika
mycket värda. Som sina insatser. Plötsligt blev Lord Lloyd ruine-
rad och skulle tvunget skjuta sig, men missade och sköt i stället
av sig ena örat så att croupieren blev tvungen att låna honom sitt
öra och i det pratade han sedan hela kvällen om allt han varit
med om. Till slut hade även sir Twilight spelat bort allt och hade
bara sig själv kvar att satsa, vilket han också gjorde och vann
dessutom så att han fick tillbaka sig själv och då applåderade alla
runt bordet, för han var den första som hade förlorat alla sina
pengar men vunnit sig själv…

Text ur: Alster - En stunds texter av Claes Eriksson