En kulturgärning

En kulturgärningsman funderar

Hej!
Jag är med i musikgruppen Sträckbånk.
Vi sjunger bortglömda dränglåtar från medeltiden.
Det är fruktansvärt jobbigt.
Så fort vi lärt oss en låt måste vi glömma bort den.
Annars fungerar ju inte konceptet.
Sen måste vi lära oss en ny låt.
Och glömma bort den.
Så håller det på.
VI har inga spelningar.
Vi har inte haft en enda.
Hittils.
Men vi håller på ändå.
Annars skulle ju ingen göra detta.
Som vi gör.
Det är en kulturgärning.
Eller hur?
Ja visst fan är det det.
Men ibland känns det...
Ja ibland känns det faktiskt...
Hur ska jag säga?
Ibland känns det...
otacksamt.

Text ur: Alster - En stunds texter av Claes Eriksson