Varför?, jag bara frågar...

Vi sätter oss på cyklarna, börjar trampa neråt stan bland alla småhus och lägenheter.
Passerar järnvägen 3 gånger och närmar oss stationen.
Cyklar vidare en bit tills vi når baronen.
Parkera cyklarna fint i cykelstället.
Börja promena in i huset och upp för alla trapporna.
Passerar automatdörrarna, upp för lite fler trappor.
Hämtar ut dom betalda biljetterna till Råttatouille
Ställer oss i kö för att köpa biopopcorn och läsk.
Ställer oss i nästa kö för att komma in i salongen.
Sätter oss till rätta, tar av jackorna och intar bioposition.
Ljuset släcks och filmen börjar och man avnjuter 2 timmar filmkonst.
Filmen börjar att lida mot sitt slut men ljuset är fortfarande släckt.
Helt plötsligt reser sig 10-15% av publiken...men vänta var inte ljuset släckt?
Dom tar på sig jackor och samlar skräpet och börjar gå ut.
DÅ!!!!!!! börjar eftertexterna och ljuset tänds.
Men varför kollar man inte klart på filmen som betalat 80 kronor för.

Varför?, jag bara frågar...

Kan man säga så??

Jag har för första gången blivit förälskad i en låt...eller mildare sagt
Jag diggar en låt så grymt mycket att jag inte kan släppa den.

Så alla som är nyfikna...ladda ner:
Bruce Springsteens nya låt "Long walk home".

Jag lovar, den är superbra!

Någonstans mellan verkligheten och fantasin

Tänk er en fantasivärld...tänk om man kunde bo i den för evigt, inget verkligt bara ren magi eller trolleri och en helt egen ideologi. Bort från allt det falska, där jag:et bara är en del av all självkänsla som poppar ut i vintergatan där rymdmänniskor från Pluto sänder sina budskap. Eller vad sägs som att få träffa de gamla tokstollarna: Gustav Vasa, Newton, DaVinci eller Alfred Nobel, bara genom ett fingerknäpp. Tänk vilken fantasi man skulle kunna ha om man bara kunde ta det där steget över tröskeln av betong som klistrar sig fast runt benen för att den vill att man ska lida ännu ett år av svek, hat, sorg, ondska, otrygghet, osämja, stress, krig, attentat, bränder, översvämmningar... ja ni hör ju vad otäckt det låter med allt detta.
Men i min värld skulle allt va tvärtom...löften skulle hållas och göra alla till älskande människor som känner glädje varje gång de tar ett steg framåt. Alla katastrofer skulle ha en omvänd effekt där allt blir till en fördel istället för ödeläggninngar. TÄNK en oändlig bok där allt som händer pågår i timmar, dagar, veckor kanske till och med år...och allt kan man få återuppleva genom att bara tänka på det...jag säger inte att den skulle vara bättre än den riktiga världen...men det skulle vara på god väg att blir det...För hur man än vrider och vänder på alla sidor på ett objekt förblir den samma, för att det ska hända något måste man krossa den...i småbitar för att kunna få fler sidor...
Först då kan man börja fundera på vad som är äkta och vad som är falskt.
Sitt ner nån minut och känn efter vad du kan göra...vad du kan göra för att skapa en verklighet som är så fantastiskt fantasifull att den blir verklighet i fantasin.
Först när du gjort det kan du känna en lycka... en oändlig lycka där du är makten ur ett optimistiskt perspektiv.

I verkligheten är allt tråkigt och oäkta på ett bisarrt sätt..........
I fantasin är allt roligt och genomtänkt på ett humanistiskt sätt..........

Verkligheten befinner sig på ena sidan väggen &
Fantasin på den andra...

Och någonstans där emellan sitter jag fastklämd i ett träsk av skit som aldrig går att tvätta bort!

Kan inte mer än säga...

...att jag är lite stolt över mig själv. Som dom flesta vet skriver jag en del egna
låtar och det går hyfsat bra...dom blir bara bättre och bättre. So far so good!!
Men dom senaste dagarna eller rättare sagt senaste 2 veckorna har jag arbetat
men vad som kommer att bli den häftigaste (hoppas jag) låten jag gjort.

Vad är det då som kommer göra denna låten mer häftig och speciell än de andra... Hmm.
Låt se. Jag hör och ser framför mig hur låtern ska byggas upp med många, tunga instrument. Mycket trummor och sånt så det blir lite bas och grund...och jag ska banne mig försöka klämma in ett munspelsparti på ett par ställen.
Detta kanske inte är så annorlunda, men det som sticker ut mest är att jag lyckats skriva låten och skapa musiken med endast 3 ackord, något jag trott varit omöjligt även om Bruce Springsteens låt "No surrender" bara har 3 ackord (och säkerligen fler andra låtar).

Så det känns som ett bra steg detta att lyckas med det man trodde var omöjligt!!

Ja det var nästan hela veckan. Jag kan allvarligt säga att det skönt med helg. Denna vecka har varit kaos totalt på bygget. Inget funkar någonsin. Aldrig. Never. Och automatiskt blir det så att ens humör blir drabbat. Men nu har jag skaffat radiohörlurar så när man jobbar ensam har man lite kul när man kan lyssna på Mix Megapol...

Som sagt helg. Vad gör man lämpligast på en helg? Slappa, städa, umgås, spela, tvätta. Det är i stort sett vad denna helgen går ut på. Men det spelar ingen roll vad man gör, för varje dag längtar jag bara till vi får våran gemensamma lägenhet...kan inte fatta att man snart är delägare till en 3:a på 87,5 kvm.
Då kan man äntligen få möblera ordentligt,
var sak på sin plats,
mer utrymme,
ingen trängsel,
förstahandskontrakt,
inget tassande på morgonen,
det låter som ljuva toner i mina öron.

Lilla mamma var på besök ikväll och vi åt mat och spelade cluedo...och jag vann båda gångerna. Jättekul spel.

Sedan börjar katterna bli så goa, dom har börjat lyssna till sina namn...det är så gulligt.

Men nu ska jag nog ta och lägga mig...ska upp tidigt för att gå ner i tvättstugan imorn

... ... ...

Idag är det 3 år.
3 minnesvärda år att se tillbaka på...
3 underbara år som har värmt en...
3 roliga år som har muntrat upp en...
3 fantastiska år som alltid har funnits där...
3 blyga år som har lett till utveckling...
3 ljusa år som alltid har släckt mörkret...

Vad det än är så har dessa 3 år varit oförglömliga...

Jag älskar dig Magda!