Ännu en text

Här kommer en lite anekdot om det stackars cyklisten.

Tjusningen med cyklandet
Cyklistens klagan

Tjusningen med cyklandet är kraftigt överdriven,
trots att kanske cyklaren nog är på offensiven
där, i fri natur, han tager de pedala kliven.
Optimistiskt blir han som en förebild beskriven
nyttjande det sundaste av färdalternativen.
Men tyvärr, den tjusningen är kraftigt överdriven.
Cyklaren blir oftast lämnad ensam, övergiven
kämpande bland bilarna en bitter strid på kniven
vinglande i motvind som om vore han på driven
flåsande i backarna, till slut helt stilla bliven…
snuvad på konfekten som den gamla detektiven
tuggande besviket på den suraste oliven
tvingad att helt sonika gå ner på defensiven
och förpassa cykeln till historiska arkiven
stryka ordet cykel från de vana substantiven
sakta tugga i sig denna sanning så uppgiven:
Som modern transportmetod är cykeln efterbliven
Och dessutom är dess charm förskräckligt falskt beskriven.
Tjusningen med cyklandet är kraftigt överdriven.

Text ur: Alster - En stunds texter av Claes Eriksson