Mötet

Han kände sakta hur något närmade sig bakom honom. En tung andning hördes och det var bara några steg kvar tills den främmande personen skulle stå precis bakom honom. Själv stod han vid ett gathörn och hade inte för avsikt att ta kontakt med någon denna kvällen. Regnet smög sig på dom två människorna och snart var hela gatan täckt med kallt novemberregn.
Mannen tog upp en cigarett tände den och försökte diskret undvika personen som nu var framme och ställde sig snett framför mannen.
"Ovanligt med regn i dessa trakter" sa han men en dov stämma.
"Det beror på ur vilken vinkel man ser det" replikerade mannen och tog ett djupt bloss från sin cigarett.
Den främmande mannen försökte ta in det svar han nyss hört och analyserade den i sin databas.
Inget tydde på att det var felaktigt sagt ur något tankesätt eller perspektiv. Frågan var just vem det var han nu stod och konverserade med.
I ett desperat försök att avslöja mannens identitet ställde mannen ett knivig påstående som han hoppades på att han skulle få ett korrekt utlåtande om...
"Om man skjuter en människa som ber om att få bli dödad, blir man anklagad som mördare då?
En tom tystnad spred sig snabbt över de båda männen. Mannens cigarett började falna bort och för en kort sekund möttes bådas blickar.
Sedan svarade mannen kort och intensivt:
"Det beror på ur vilken vinkel man ser det.
"Ja, jag förstår hur du menar. Man måste tänka på det från olika människors tankesätt."
"Jag behöver nog inte säga mer än så, du har förstått mitt budskap.
Mannen som först stått vid vägen tände en ny cigarett...fällde upp sitt paraply och började så sakta att promenera på den långa ensliga gatan.
Men efter bara några meter stannade han plötsligt upp, vände sig om och tittade spänt på mannen.
"Kom ihåg mina ord, det är dom så får oss att handla rätt när det verkligen behövs"
Sedan fortsatte han ner för gatan och den främmande mannen såg på hur paraplyet sakta men säkert försvann bakom backkrönet.
"En härlig kväll för filosofier" mumlade han för sig själv och begav sig åt samma håll som han uppenbarat sig från.
Och när även den främmande mannen hade försvunnit fanns där inget som kunde vittna om deras möte, regnet hade raderat deras närvaro och med detta även deras existens.